Att våga leda tryggt på distans

För ett tag sedan satt jag i ett digitalt möte med ett team där ingen riktigt vågade ta ordet. Vi satt där, fyrkantiga ansikten i små rutor, med mikrofonerna avstängda och blickarna lite svävande. Jag kunde nästan känna osäkerheten genom skärmen. “Var min fråga dum? Är det här rätt tillfälle att prata? Vad tycker de andra?”

Just i det ögonblicket insåg jag att det där, det är precis vad psykologisk trygghet handlar om. Att våga. Våga säga något utan att oroa sig för om det var “rätt” eller “fel”. Att känna att det är okej att vara den man är.

Men hur skapar man egentligen den känslan – när teamet sitter utspritt över landet, eller kanske världen? När köksbord, vardagsrum och stökiga hörn har blivit våra nya kontor?

Vad är psykologisk trygghet, egentligen?

Amy Edmondson, som har forskat mycket om psykologisk trygghet, beskriver det som att människor i ett team känner sig säkra att ta risker och uttrycka sig utan rädsla för att bli förlöjligade eller kritiserade. Och vi vet att det är nyckeln till att team ska fungera bra – både när det gäller att prestera och må bra.

Men på distans, där småpratet vid kaffemaskinen och spontana möten på kontoret är borta, kan det kännas som en större utmaning än någonsin.

"Psykologisk trygghet handlar inte om att alla alltid håller med, utan om att våga tänka högt tillsammans – oavsett om rummet är fysiskt eller digitalt."

Tre nycklar till trygghet på distans

Så hur gör man då? Här är några saker jag själv har testat, inspirerat av forskning – och ibland av ren trial and error:

1. Visa att det är okej att vara mänsklig

Som ledare sätter vi tonen. När jag själv vågar vara ärlig – kanske dela en osäkerhet eller säga “Det här vet jag faktiskt inte” – händer något magiskt. Det öppnar dörren för andra att också våga vara sig själva.

Ett exempel: Under ett möte nyligen delade jag hur jag kände mig lite trött efter en stökig natt med tonårsdöttrar som hade lite otur med borttappade nycklar, plånböcker och handväskor mitt i natten… Gissa vad som hände? Teamet började skratta och dela sina egna små vardagsutmaningar. Plötsligt kändes det som vi satt runt samma bord, trots skärmarna mellan oss.

2. Skapa plats för alla röster

I ett digitalt möte är det lätt att vissa tar över medan andra tystnar. Jag brukar använda små knep, som att runda av med “Finns det någon som inte fått säga sitt än?” eller att börja möten med en enkel check-in, där alla får berätta något kort – det kan vara hur deras dag börjat eller något de ser fram emot. Det är små saker, men det gör stor skillnad.

En studie från Google visar att team som upplever hög psykologisk trygghet är mer innovativa och samarbetsvilliga. Och en så enkel sak som att bjuda in till delaktighet är ofta första steget.

3. Bygg en kultur av nyfikenhet och feedback

På distans kan feedback kännas ännu mer laddat än i vanliga fall. Men det är också en av de viktigaste byggstenarna för att skapa trygghet. För mig har det hjälpt att tänka att feedback inte handlar om rätt eller fel – det handlar om nyfikenhet.

När jag får frågor som “Vad kan vi göra bättre tillsammans?” eller “Hur upplevde du det här?” i stället för “Varför gjorde du så?” känner jag mig tryggare. Så varför inte ge samma sak till ditt team?

Distansledarskap kan vara en superkraft

Visst, det är en utmaning att skapa psykologisk trygghet när vi inte delar samma rum. Men vet du vad? Det kan också vara en möjlighet. Att leda på distans tvingar oss att vara mer medvetna, att verkligen lyssna och att prioritera relationer.

Och när vi gör det – när vi vågar leda tryggt – händer något fint. Plötsligt blir de där fyrkantiga rutorna mer än bara skärmar. De blir små fönster till ett team som känner sig trygga, delaktiga och redo att möta världen.

Så mitt råd? Våga börja. Det är det trygghet handlar om.