Produktivitet - för vem? Och hur definierar vi det? 

‍Var är vi som mest produktiva egentligen? På kontoret, hemma eller på fiket? Ett återkommande inslag i diskussionerna kring flexibelt arbete.

Att alla inte är som mest produktiva på exakt samma sätt i exakt samma miljö borde ha blivit så självklart att det inte behöver diskuteras?Ändå anförs ofta produktivitet som argument för varför chefer vill tvinga medarbetarna till kontorslandskapet.

Men vad menar vi egentligen med produktivitet? Hur definierar vi det och hur mäter vi det? Och, vem har tolkningsföreträde?

Alltså vill jag gräva djupare i begreppet produktivitet.

Produktion utan kvalitet är väl knappast produktivitet?

Generellt sett är väl produktivitet "vad vi uppnår jämfört med den insats vi gör"? Men om vi ska bli mer specifika?

Produktivitet = Resultat / Insats

Inte ens standard-definitionen är så enkel som den verkar: "Antalet producerade enheter per tidsenhet". Om mojängerna vi producerat inte duger kan de väl knappast räknas? De måste ju klara kvalitetskraven! Alltså är kvalitet en del av att vara produktiv. Även om du producerar en så skenbart enkel produkt som klädgalgar. Ibland gäller det att uppnå en godkänd miniminivå av kvalitet. I andra sammanhang att maximera kvaliteten så mycket det bara går.

Din produktivitet är dessutom beroende av andra, även om du producerar klädgalgar. Om du inte förses med tillräckligt med råvaror kan du inte producera ett skvatt, så klart. Och om maskinerna är dåligt underhållna blir det svårt att klara både kvantitet och kvalitet.

Alltså blir det snarare "Antalet producerade godkända enheter per enhet insats, förutsatt att råmaterial finns och att maskinerna är i bra skick"

Men hur många av oss producerar klädgalgar? Den där standard-definitionen passar inte många arbeten idag.

I servicejobb blir produktivitet snarare en fråga om kvalitet

• Vem vill klippa sig hos en frisör bara för att hen är snabb?
• Hur många hamburgare kan du servera i timmen?
• Hur många kunder kan du betjäna i butiken?
• Vem blir nöjd bara för att hen kommer fram till kundtjänst?

I servicejobb blir produktivitet snarare en fråga om att leverera kvalitet än kvantitet, eller hur?

• Andel återvändande kunder är väl mer relevant för frisören?
• Andelen kunder som äter sin hamburgare med ett leende på läpparna, kanske är rätt mått? (Och möjligtvis hur många tillägg till menyn du lyckas sälja?)
• Eller "sålda kronor per kund i butiken" (- returer)
• Antalet lösta ärenden (som inte återkommer) är väl ett bättre mått för kundtjänst än bara "hanterade ärenden"?

Kvalitet och kundnöjdhet blir de viktigaste måtten i serviceyrken, inte kvantitet.

Dessutom kan du inte serva fler kunder än det dyker upp, eller hur? Du kan inte klippa kunder i en tom frisörsalong. Lika lite som du kan servera hamburgare till en obefintlig kö.
‍

Vad produktivitet egentligen är varierar alltså nästan lika mycket som var vi är mest produktiva.

Ju mer servicebetonad rollen är, desto större tonvikt på kvalitet än på kvantitet när vi talar om produktivitet.

‍

Jag ger mig inte in på det ännu mer komplicerade området: vad är produktivitet i kreativt arbete? Hur mäter man produktivitet när det gäller att skapa skriven text till exempel? Antal tecken per minut är väl knappast ett bra mått? Kanske det inte ens är relevant att tala om produktivitet när det gäller kreativa och intellektuella yrken? Nobelpristagarna utses knappast baserat på antalet vetenskapliga artiklar de fått publicerade, eller hur?

Insats" då. Hur mäter vi det? Vad är "arbetstid"?

Traditionellt brukar insatsen räknas som "per arbetad timme". (Underförstått: i fabriken, i salongen, i butiken, vid disken, vid skrivbordet). En definition vi nog alla tagit för given. Men är inte det egentligen ett snävt arbetsgivareperspektiv?
‍

"Per arbetad timme" – är inte det ensidigt ur arbetsgivarens perspektiv?

Ur arbetstagarperspektiv är väl arbetstid snarare "den tid jag inte själv kan disponera" – alltså inklusive den tid jag behöver lägga på att ta mig till och från en eventuell arbetsplats – om jag inte kan använda den till något jag själv vill, som att läsa på tåget eller få motion under cykelpendlingen. För oss arbetstagare ska det där resultatet jämföras med fler timmar än bara tiden på arbetsplatsen för att få fram måttet på vår produktivitet – ur VÅRT perspektiv.

Många av oss kan numera göra vårt arbete var som helst. (Inte alls för alla, jag vet, men det är en annan fråga). För oss finns det ett val (även om vissa arbetsgivare verkar vilja inskränka den valfriheten).

Att uppnå samma resultat på åtta timmars arbete hemma utan att behöva lägga till exempel två timmar därtill på pendling upplevs som en produktivitetsökning med 20%. Inte illa! TVÅ hela timmar som vi kan lägga på sådant vi själva väljer! Svår konkurrens för kontoret.

Vems tolkning av produktivitet är det som gäller? Arbetsköparens eller arbetssäljarens?

Ingen är en ö.

Ingen lyckas helt på egen hand. Alla är vi beroende av andra för att nå våra resultat. Beroende av att samarbeta med andra, att kommunicera med andra.

Även om många föredrar att samarbeta och kommunicera på plats, är det sällan som det är nödvändigt för att nå resultat. Åtminstone om man har rätt verktyg, kan använda dem och har etablerat en kultur som fungerar för samarbete och kommunikation på distans.

Att tvinga alla att alltid arbeta 100% på distans är inte bättre än att tvinga alla till 100% kontorsarbete. Därför förespråkar jag flexibilitet och för att det ska fungera behöver vi göra det lika enkelt att arbeta, samarbeta och kommunicera på distans som på plats. Annars haltar flexibiliteten.
‍

Full flexibilitet kräver att arbete distans och på plats är lika enkelt. Annars är det bara flexibilitet på låtsas.

‍

‍PS. En positiv aspekt av att det blivit så mycket tal om produktivitet på senare tid är att fokus då hamnar mer rätt än det ofta gjorde tidigare. Nu på uppnådda resultat (oavsett hur vi mäter dem), snarare än bara på närvaro och rumpor som värmer kontorsstolar. Välkommet! DS.

‍