Vi lär oss aldrig samarbete

Minns du grundskolans grupparbeten? Ni delades in i grupper, gick till biblioteket, några gjorde jobbet, andra läste serietidningar? Hade du någon lärare under hela din skoltid som lärde er vad ett grupparbete är, hur man gör när man jobbar i grupp? Vad säger dina erfarenheter dig? Är människor bra på att samarbeta? Finns det konflikter i din omgivning?

Jag tror att en del av förklaringen till våra problem med andra är att vi sällan får lära oss att arbeta med andra människor. Jag har en dansk kollega som pratar perfekt svenska då hans mor är svensk. Jag tipsade en gång honom om en bok och han frågade om den fanns på engelska. Det förvirrade mig eftersom han kan svenska. Han förklarade då att han aldrig lärt sig svenska i skolan och därför hade svårt att läsa och skriva svenska.

Vi samverkar ofta med andra och verkar kunna det, som min kollega verkar kunna svenska. Vi som gått i svensk skola kan läsa och skriva på svenska för att vi under våra nio år i grundskolan har fått runt 1400 timmars formell undervisning i svenska, 3-5 timmar per vecka. Under samma tid har vi fått noll (0) timmars formell undervisning i att samverka med andra. Precis som man kan verka kunna svenska om man kan prata svenska så verkar vi kunna samarbeta för att vi gör det dagligen. Men det finns färdigheter som underlättar samarbete som vi sällan får lära oss.

Mina 25 år som utbildare/konsult har till största delen ägnats åt att lära vuxna människor färdigheter för samverkan med andra vuxna människor. Tacksamheten från kunderna är stor, många berättar om bättre relationer med kollegor, partnern och barnen. Medan jag förundras över hur enkla saker jag tagit upp. Varje gång som jag vågat ta steget och göra övningarna enklare, ännu mer grundläggande så har effekten blivit bättre och deltagarna nöjdare. Det finns ett stort intresse för nya modeller och teorier om motivation, grupper och ledarskap medan jag märker att få personer ens kan det mest grundläggande.

Ett exempel fick jag när jag pratade med en psykolog som jobbar med barn med speciella behov som autism och Asperger. Hon märker att de barnen får bättre sociala färdigheter än sina jämnåriga, för att de tränas i det. Träningen handlar dessutom mycket om att ändra föräldrarnas beteenden och träna dem. Utan att vi vet om det saknar vi många bra färdigheter i social kompetens.

Jag märker att de här problemen oftast är just omedvetna. Det man inte kan, vet man inte om att man inte kan, man är omedvetet inkompetent. Ledare och medarbetare tror att de är bra på att hantera människor för att de inte vet hur de ska kunna göra det bättre. Precis som det låter som att andra kan svenska ser det ut som att de kan samarbeta.

‍

Krönika skriven av Leif E Andersson

Leif E Andersson är datavetare, leg psykolog, utbildar inom OBM (Organizational Behavior Management) och skrev den första svenska boken om OBM 2008. De senare böckerna “Psykologi för projektledare” och “OBM Boken – psykologi för ledare” har båda fått utmärkelsen Årets projektledarbok. Läs mer om Leif här.

‍