Du kan inte powerpointa dig ur din ledarroll…

‍I förändring är det viktigt att möta människor där de är. Att kommunicera med deras ord, i deras vardag och med deras utmaningar i åtanke. Men, du är fortfarande ledare och chef… Du behöver fortfarande leda och fördela arbetet för att faktiskt ta processen framåt. 

‍

”Kan inte du skriva ihop något så att de förstår Sofia? Känns som att de fortfarande inte är med på vad som behöver göras…?”

‍

Vi hade redan pratat i en timme om utmaningarna i gruppen och reflekterat kring händelserna vid workshoppen föregående vecka. 

‍

Vi var överens om utmaningarna i att få sakfrågan i hamn men också om det bekymmersamma med att några få nyckelpersoner motarbetade och agerade på ett tråkigt sätt. 

‍

Och jag förstår verkligen chefens desperation i att ”kan vi möta dem igen genom mer information?”.

‍

Men det finns en gräns. 

‍

För de allra flesta ÄR förändring jobbigt och det bottnar ofta i någon sorts rädsla. 

‍

Rädsla för att förlora en statusposition eller privilegier. 

Rädsla för att anses som mindre värd och inte uppskattas. 

Rädsla för att gå på samma minor som man tidigare gjort och upplevt. 

‍

Det finns många saker och känslor som dyker upp i förändring. 

‍

Och ofta är vi indoktrinerade med att lösningen stavas INFORMATION.

‍

Att bara vi informerar mer om vad som händer, varför och tankarna bakom så kommer det att landa rätt tillslut. 

‍

Och jag är absolut en förespråkare av att berätta mycket om vad, hur och varför. 

‍

Kanske mer utifrån kommunikation dock, d.v.s. den dubbelriktade dialogen och inte bara ensidig monolog som oftast är fallet med information. 

‍

Framförallt är jag intresserad av HUR du gör det och inte bara ATT det görs. 

‍

Men det jag såg i det där mötet med chefen och som jag sett så många gånger före och efter det är att information blir en snuttefilt. 

‍

Ett filter som vi tar till istället för att faktiskt bemöta det som vi SER är problemet.

‍

Att leda i förändring är inte en dans på rosor på något sätt men gör det inte värre än vad det behöver vara genom att försöka lösa frustration, ilska, konflikter och motarbetande genom att skapa ytterligare en powerpoint eller informationsmaterial… 

‍

Ibland (ganska ofta faktiskt) behöver du istället stå kvar i personers agerande och känslor. 

‍

Lyssna och förstå men också berätta att så här ÄR det nu och istället för att ge mer information ställa frågan ”Kan jag underlätta detta för dig så att du landar in i det som sker. Om inte som en ambassadör, så åtminstone som en person som inte motarbetar eller talar illa om detta?”. 

‍

En person som fortfarande säger nej och är uttalat emot efter det behöver du då ha ett annat slags samtal med.

‍

För ditt jobb är inte att få med dig alla utifrån premissen att de är överlyckliga och tycker om allt du gör och säger. Även om det är otroligt mänskligt med känslan av att vilja bli omtyckt och uppskattad. 

‍

Som ledare i förändring behöver du istället bli bekväm med att vara obekväm. 

‍

Bli trygg med att ta det där samtalet där du möter det faktiska problemet. Där du kanske också sätter ner foten och pekar med hela handen när det behövs. 

‍

Är detta det första du ska göra? 

‍

Nej. 

‍

Men jag ser alltför många som vill möta och ”göra rätt” för att sen hamna i snuttefiltar av ”mer information behövs” och ursäkter kring att ”det nog inte är tillräckligt tydligt”. När det egentligen handlar om något helt annat, som då också behöver bemötas på ett helt annat sätt. 

‍

Att driva förändring innebär att inte vara den mest populära personen i rummet. Du behöver lyfta blicken och samtidigt se dig själv i spegeln och våga stå kvar i det obekväma som oundvikligen kommer att komma. 

‍

Det är när du vågar stå kvar och möta frustrationen som du också blir respekterad och får förtroendet från de som indirekt eller direkt berörs. 

‍

Är det lättare att skapa den där powerpointen? Absolut! Men det är inte den som kommer att skapa förflyttningen som du är ute efter. 

‍

Och det är väl förflyttningen som du är ute efter i slutändan, inte fler ord och meningar om varför ni gör detta? 

‍

ALLT gott,

Sofia - Din wingwoman i organisationsförändring