Är DU redo för den förändring du själv driver?

Är ramverket, processen och formalian kring det nya arbetssättet, neddragningen av personalstyrkan eller flytten till det nya kontoret ditt ansvar? Är det du som ska se till att allt sker korrekt, smidigt och så kostnadseffektivt som möjligt? I så fall behöver du mer än verktygen som du håller i din hand. 

‍

Jag ser det nämligen så ofta… 

✔ Tilltron till att förändring är något fyrkantigt som boxas in i förändringsprocesser och flöden baserade på en budgetanalys:

”Genom varslet hoppas koncernen kunna spara upp till x miljarder kronor årligen”. 

✔ Eller att organisationsförändring är enkel matematik och grundläggande strategi i verksamhetsutveckling:

”Det handlar om att förenkla, effektivisera och dra ner på personalstyrkan”.

Men förändring på arbetsplatsen handlar inte om siffror, effektivitet och saker. I alla fall inte om man faktiskt ska driva igenom det hållbart och med return on investment. 

‍

Förändring är beslut med konsekvenser för människor, beteenden och relationer.

Och det är en sak att skriva och besluta något på ett ledningsmöte och något helt annat att faktiskt genomföra och agera på det. 

Som HR eller chef fastnar du kanske i ”Hur får jag med mig mitt team på detta?” snarare än att landa in i hur DU ställer dig i grund och botten till flytten, arbetssättet eller neddragningarna som du ska driva eller stötta inom.

Med andra ord -  är DU redo för den förändring du själv driver?

Jag själv var det inte…

Även om jag var fullt övertygad om motsatsen. Jag som länge haft mantrat ”HR professionalism testas i omorganisationer, där ska du kunna säga upp dig själv om det krävs”. 

Och just därför kommer jag nog för alltid att komma ihåg den där fredagkvällen när jag såg mig själv i spegeln och insåg hur otroligt dåligt förberedd jag själv var för förändringen jag var ytterst delaktig i att driva igenom.

Då när jag satt kvar på kontoret och “gjorde det sista” och mailet från koncernledningen om “Framtiden” kom. 

Jag var ensam kvar, satt i ett konferensrum med alla mina turordningslistor. 

Vi hade köpt upp ett annat företag och övertaligheten var ett faktum. 

*ping*

Mailet från min högsta chef var kort och koncist “så här ser vi det framöver”

Jag klickade upp bilagan och tittade på ritningen av framtidens organisation. 

Mitt hjärta stannade för en sekund och jag blev iskall. 

Jag var inte med… 

"Va?!" 

Luften gick ur mig totalt. 

Förväntades jag som ledde förhandlingarna förhandla bort mig själv…?!

Där och då mötte jag head on min egen sanning om vad det innebar att vara professionell och HR i en omorganisation. 

Problemet var bara att jag ju inte kände så. Inte när jag satt där. Inte i skarpt läge. 

Jag var ju bara människa också. Trött och sliten en fredagkväll efter veckor av intensivt arbete - serverad ett fruktansvärt dåligt besked. 

Jag hade burit en sanning om hur jag BORDE reagera och agera nu.

Men jag hade aldrig gått in i den sanningen och utforskat den. Inte ens när den stod för dörren och omorganisation var den konstaterade vägen framåt. 

Inte förrän mailet kom som en brevbomb på fredagskvällen. 

Och då var det skarpt läge och jag inte ett dugg förberedd. 

Om jag hade tagit tag i mina tankar kring detta tidigare? Om jag hade landat i vad jag kände, tyckte och tänkte innan jag kollade upp processer och formalia samt försökte få med mig andra?

Då hade jag också sluppit den otroliga brottningsmatch jag upplevde mellan att leva upp till min egen sanning av professionalism och det mänskliga i att ha fått riktigt dåliga nyheter. 

Och kanske är inte detta just din sanning, men jag är inte ensam. 

Vi har alla dessa sanningar som fäller krokben för oss.

Jag har sett chefer förmedla vikten av uppsägningar och omöjligheten av justeringar av planen. För att i nästa sekund inte klara av att säga upp nära kollegor och då kastat uppsägningspapprena. 

Eller HR-chefer som drivit igenom helt nya arbetssätt men inte ställt sig frågan hur de själva faktiskt känner. Det är en osnygg kulturdödare när alla tvingas foga sig och HR-chefen intalat sig ett eget ”undantag”…

‍

Det ÄR skillnad på teori och praktik! 

Att tex säga ”Vi ska dra ner personalstyrkan” och sen faktiskt vara den som tar samtalet med trotjänaren eller talangen och säga ”tyvärr finns det inte plats för dig”.

Skillnaden ligger dock många gånger i tron att förändring handlar om processer och ramverk och att vi står ovanför det mänskliga eller vår egen självbild i det.

Men ingen är immun mot mänsklighet. 

Så titta dig i spegeln och ställ dig själv frågan ”Hur redo är JAG för den här förändringen? Vad känner, tycker och tänker JAG?”

Låt det inte komma som en kalldusch i skarpt läge eller göra dig till ”kejsarens nya kläder av förändring”. 

Du förtjänar mer än så av dig själv. 

Se till att DU är förberedd innan du tar dig an att leda övriga. 

‍

Allt gott,

Sofia - Din wingwoman i organisationsförändring